Stiltje

Det står stilla nu, livet. Eller nej, egentligen händer det otroligt mycket hela tiden. Jag ser till att boka upp mig och gå på hockey, opera, aw och hockey igen. Fokuserar på jobbet. Göra saker jag tycker om.

Men ändå står det helt stilla, i jakt på ett boende. I huset vill jag inte vara, även om jag måste ibland. Jag har mina föräldrar, mina systrar och snälla människor som lånar ut sina boenden/gästrum/soffor till mig. Men jag är en hemmamänniska. En höstälskare. Som vill plocka svamp, laga mat och bjuda hem folk, krypa ner i soffan och läsa, sova för länge, kolla på film under filten, ta regniga höstpromenader. Och komma till ro i mitt alldeles egna hem. I huvudet inreder jag för fullt redan, trots att jag inte ens vet vart jag ska bo.

Och den där känslan att inte veta, att det kanske kommer ta tid, den sliter i mig. Stressar mig. Rubbar min sömn.

Ska jag förlora en hel höst i jakten på bostad? Jag hoppas inte. Att det perfekta boendet dyker upp snart, mycket snart. Att jag kommer kunna bjuda hem folk, njuta av mitt eget boende, rota mig i det nya och komma till ro igen.

Det är det jag hoppas på just nu. Ett eget hem.