Att komma in i sovrummet till den här synen är som balsam för själen. Där ligger Bambi och jäser, hon som pratar tyska och egentligen är alldeles för hård och stor för att få vara med i sängen (men någon är rätt envis). Greta ser ut att ha gjort en kullerbytta och egentligen är åttaåringen alldeles för stor för den där prinsesskudden som hon av någon anledningen håller fast vid. Avtryck av sömndruckna huvuden på kuddarna och solen som skiner in genom halvöppna persienner. Växten som någon tyckte var alldeles för stor för sovrummet men som jag älskar. Asken på nattduksbordet som innehåller diverse smått och som lilltjejen älskar att undersöka. Böcker, böcker, böcker och en skylt från mina flamingodagar. Det nymålade sovrummet och träväggen som vi satte upp tillsammans, han och jag.
Det ryms mycket kärlek i den där bilden.
Och sen då? 
Det ser helt underbart ut!
Det är det, oftast!
Jag tycker att du är fantastisk som verkar hantera rollen som “låtsasmamma” (får man säga så?) så himla bra. Det måste vara en enorm omställning. Men massor av kärlek, givetvis. Det ser man på fotot och känner i dina inlägg ❤
Man får säga så, men jag föredrar bonus – låter mycket roligare än låtsas eller plast! Det ÄR en enorm inställning och det är sannerligen inte alltid lätt. Men ändå, helt fantastiskt. Och tack för komplimangen. Barnen och P verkar nöjda med min insats på det stora hela (även om jag är lite strängare än deras pappa, haha) och det är ju det viktigaste!
väldigt fin bild. och text. Mmm. Och sovrummet med! supersnyggt!
Tack. Och tack! Och trippeltack! Väggen är lite för tom och vit än för min smak, men jag får nog smyga in en sak i taget, hehe