Tur att man inte behöver pass inom Europa, ändå

Det är ett fascinerande fenomen, att spendera fyra dagar tillsammans med människor man knappt känner. Resa tillsammans, äta tillsammans, sova tillsammans. Man lär känna varandra ganska bra, kan man säga.

Jag har lärt mig saker om mig själv och om mina nya kollegor. Jag har lärt mig saker om Sydamerika, om Schweiz och om skidåkning, trots att jag inte ens stod på ett par skidor. Jag har utmanat mina rädslor och min personliga sfär. Jag har lärt känna nya människor, nya städer, nya synsätt.

Jag har även ätit köttfondue för första gången i mitt liv (obs! inget om man är vrålhungrig pga tar aslång tid), sett en man dricka öl ur en burk så stor att han knappt kunde hålla runt den och tydligen pratat i sömnen – även det för första gången i mitt liv, så vitt jag vet. Jag har fått lite sol på min vinterbleka hud, köpt vandringskängor och ätit mer kolhydrater på fyra dar än jag normalt gör på två veckor.

På det stora hela, en mycket fin resa. Trots att det upptäckts vid hemresan att mitt pass gick ut i februari. Förra året.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s