In alles, helt ok ändå

Vi genomförde den, resan. Snoriga, kraxiga, hostiga. Gnälliga, otåliga, understimulerade. Och med ett Järvzoo som regnade bort innan vi ens hade vaknat på morgonen. Men av någon anledning är de supernöjda, tjejerna. Trots att allt vi egentligen gjorde var att sova två nätter i en husvagn och hänga på campingen. Så jag och P är också nöjda. Även om jag önskat att vi slapp snorrelaterade kräkningar, regn och ett total igenkorkat förkylningshuvud.

Höjdpunkten? När vi sitter kring långbordet med flera av P´s vänner samlade och Flisan påkallar min uppmärksamhet med det “Jojjo Johanna” hon börjat köra med (när det inte är Jojjo Pojjo Yoko eller något snarlikt). Sen blir hon alldeles tyst en lång stund och bara tittar på mig, vilket får allas blickar att vändas mot henne. Sen kommer det. “Vet du, jag tycker om dig”. Om jag höll på att börja lipa av glädje? Svar: Ja.